En trehästars med en liten bodel. Jätteskönt att kunna bo på tävlingsplatsen i framtiden (även om man kanske kmr sakna dom rymliga hotellrummen ibland :p). Har faktiskt inte sett den i verkligheten än, men tycker den ser fin ut på bilderna! Tror vi skulle få hem den vid midsommar

Ja som jag skrev så gick det inte alls särskilt bra… Ahh jag vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska börja. Jag är bara så himla frustrerad. Vi har liksom hoppat 130 i många månader nu, och han känns stensäker i den klassen. Han hoppar så avslappnat och fint och bjuder verkligen mot hindren. I båda 130 i helgen så kändes det som att han sökte hinder och verkligen tyckte det var roligt. Så går jag jag in i en 140 och allt känns helt plötsligt helt annorlunda. Han överhoppar sig, tar i för mycket, blir osäker och bjuder inte mot hindren. Ettan kändes för visso ok, men redan på tvåan kände jag att han stod emot lite och gjorde ett spänt språng. Till trean såg jag en distans, men han stod emot ännu mer så trots mina försök att driva på räckte vi inte fram utan hamnade i ett mittemellanläge och då också tillslut mitt i hindret. Red an igen och det kändes faktiskt bra i anridningen, tyckte vi kom till en bra avståndspunkt, men precis när han skulle hoppa av frös han till och landade på bakbommen. Tänkte bara att jag skulle ta räcket efter för att få ett bra avslutande språng och sedan utgå, men då var hans självförtroende uppenbarligen redan i botten och han ville inte mer. Eftersom han är så pass rädd om sig så ville han nog inte riskera att slå sig igen. Inte ens ettan vågade han hoppa, så jag avslutade helt enkelt denna fantastiska runda med att ramla av och landa mitt på en bom. Aj. (Den här rundan är verkligen inget att se, men om ni absolut måste se den så finns den med på videoklippet på inlägget under, tror vi startar vid typ 50.40.)

Jag känner att det är inte är dumheter utan ren osäkerhet, så jag kan ju liksom inte bli arg på honom. Därför känner jag mig mest… uppgiven typ. Och besviken. Hur kommer vi över den här spärren?

Grejen är att jag kommer ihåg att det var exakt likadant för mig och min orutinerade c-ponny som vanligtvis aldrig brukade stanna när vi skulle upp från MSVB till MSVA för massa år sedan. Han gick klockrent i MSVB, men jag tror vi vägra ut oss/jag ramla av i typ dom 3 första MSVA vi startade. Sen kom vi runt ngra gånger, och efter det släppte det bara och han gick oftast nolla även i MSVA. Fattar inte varför en dm ska vara en sån big deal egentligen?

Planen framöver är iaf att först och främst ändra tävlingsplaneringen, gå ner ett par klasser de första tävlingarna. Ska även ändra vårt träningsupplägg lite. I år har jag knappt hopptränat honom någonting och knappt hoppat några högre språng alls utöver dom tävlingar vi gjort.Eftersom vi tävlat upp tom 130 så har det alltså blivit väldigt få språng över 130. Nu ska jag börja hoppträna honom mer regelbundet, vilket kommer innebära fler 140 språng i kroppen, och förhoppningsvis en avdramatisering av dom höjderna. Jag vet ju att han har oerhört enkelt för sig och inte alls behöver ta i så dant i 140 egentligen, nu gäller det bara att försöka få honom att förstå det. Han har ju så jäkla mycket kapacitet, det gör nästan det hela ännu mer frustrerande. Han skulle kunna göra det så enkelt.

Alla gårdagens klasser sändes faktiskt i Svt Play, med kommentatorer och allt (LÄNK). Verkligen jättekul tycker jag! Mer ridsport åt folket!

Här är klippet där Tures 140 runda finns med, vi rider vid 8.30 ungefär

Usch mår inte alls bra över Qbricks sista runda… Han har känts så himla säker och fin på sistone, men idag fick hans självförtroende en rejäl törn. Mitt med för den delen. Det är svårt att inte känna sig totalt misslyckad efter en sån runda.

Skriver mer om det sen, försöker tänka bort det just nu och inte glömma bort VÄRLDENS BÄSTA TURIS Den hästen är verkligen fantastisk, är så glad över att jag har honom! Gick in i 140n utan några större förväntningar, han har ju trots allt varit borta i två år, men han gick minsann in och skuttade runt nolla i grunden. Hade knappt planerat hur jag skulle rida omhoppningen, men bestämde mig för att satsa lite iaf. Fick en rätt bra tid, men tyvärr ett nedslag och slutade på en 13e placering.

Ture har verkligen bevisat den här helgen att han är back in the game, placerad i alla starter är ju inte illa pinkat. Så himla glad över det!

Älskar skogsvägarna häromkring! Det finns jättemånga olika uppmätta rundor (vilka jag antar är längdskidåkningsspår på vintern), så det är bara att välja hur långt man vill gå. Tänkte ta 5 km rundan nu. Vet inte riktigt hur det ligger till med om man får rida här eller inte (?), men isf; vilka fantastiska ridvägar! Skulle typ göra vad som helst för att ha såna hemma.

Tack så mkt för alla grattis förresten!

Ture vann 130 idag!!! Superkul! 0a och 8e plac igår. Qubbe 4 fel i 130 både igår och idag, men har känts jättefin. Framförallt idag var han super! Duktiga hästar Imorrn går båda 140,

Ingen snö, men det regnar som sjutton! Banan ser lite halvt dränkt ut, så hoppas att det inte fortsätter såhär inatt.

Yes, imorgon åker jag och mamma till Falun Dom har ett nationellt meeting där varje år, Dalahoppet. Jag har varit där ett år förut, år 2008. Då var det halvt snöstorm nån dag kommer jag ihåg, i mitten av maj liksom, usch! Hoppas att det är bättre väder denna gång, för förutom snön så var det en superbra tävling. Tävlingsplatsen är ju verkligen jättefin, stooor härlig bana, fina hinder, fin läktare osv.

Har bara med mig Ture och Qubbe. Lito lyckades vricka sig i samband med att han drog av sig en sko förra veckan (såå typiskt och onödigt), så han får stanna hemma.

Hittade några gaamla bilder från när vi var där 2008 på bilddagboken som jag höll på med på den tiden… :p Dom första bilderna är på Ture, och dom andra på Tessa som jag tävlade då.